rädsla och känsla
kärlek och vänskap

massa känslor och grubblande
som skapar så mycket bubblande

hur kan jag känna något så härligt
och samtidigt tro att allt är så besvärligt?

är det jag själv som skapar min rädsla och oro
eller är det du som gör att jag inte vet vad jag ska tro?

för att komma framåt måste man ta steg
modet inom mig gör att jag känner mig så feg

det enda som jag vill är att vi alltid på varandra ska se
blicka framåt, och tillsammans åt livet le


/filosofiemelie (mitt i tentapluggandet!)